MINNESBÄRAREN

Han sjönk ner på knä, släppte klubban och slog pannan i marken. Bilden han såg framför sig. Den ville inte försvinna. Blont, blodigt hår. Bara brunbrända ben, smutsiga och blåslagna. Ögonen, stora brunnar av tysta skrik. Han slog armarna om sig själv och började gunga fram och tillbaka. Vad hade han gjort?

Didrik Mörck minns inte. Bara små fragment som ibland gör sig påminda. Är det fantasimonster som visar sig för honom i febriga brottstycken? Han vet inte. Han är ju trots allt galen och oförmögen att skilja på dröm och verklighet.

Sommaren är här och många på polishuset har gått på semes­ter när ett över trettio år gammalt lik hittas i en jordkällare i centrala Göteborg. Samtidigt rymmer en man, som sitter inlåst för ett brutalt mord, från en sluten rättspsykiatrisk vårdanstalt tio mil därifrån. Kommissarie Stina Seger och hennes grupp får i uppdrag att lösa de båda fallen och deras jakt tar dem med ner i mentalvårdens mörka gömmor där en skrämmande sanning uppenbarar sig.

I sin debut Minnesbäraren lotsar Kamilla Oresvärd läsaren genom en gastkramande berättelse med en skickligt vävd intrig om svek och maktmissbruk i slutna miljöer.

Otroligt spännande bok, svår att förutse! Jag gillar när man som läsare närmar sig slutet på en bok, och inte har en aning om hur handlingen tänker svänga härnäst, och precis så var det att läsa den här boken. Bra!!
- Ebbas bokblogg
 
Minnesbäraren är spännande och det är inte precis en rosenskimrande bild av psykiatrin man får i den här boken. Den är lättläst och jag var fast ända från första sidan. Och hade jag inte vetat att det här var en debutbok så hade jag aldrig kunnat gissa mig till det. Jag ser fram emot att få läsa fler böcker av Kamilla Oresvärd och att det inte dröjer alltför länge innan nästa kommer.
- Boklysten

Kamilla Oresvärds polisroman Minnesbäraren håller imponerande hög klass. Redan vid debuten tål hon att jämföras med etablerade svenska deckarnamn. Inte så annorlunda utan Oresvärd använder det gängse sättet att skriva en polisroman. Fast hon gör det extra bra, med alla nödvändiga ingredienser på rätta ställen.
- Bengt Eriksson, Borås Tidning

En pigg debut med rapp dialog och ovanligt engagerande poliskaraktärer. Kamilla Oresvärd är ett namn att lägga på minnet.
- Femina


JÄGAREN

När Julia en tidig morgon kommer hem från ett natt­klubbsbesök möts hon av en fruktansvärd syn – i köket ligger hennes storasyster livlös på golvet och det är blod överallt.

Kriminalkommissarie Stina Seger och hennes grupp blir tilldelade fallet, med väldigt få ledtrådar att arbeta med. Stina kämpar med sorgen efter sin mamma, och i kom­bination med att ständigt ligga steget efter gärningsman­nen blir hennes situation nästintill ohanterlig. De måste komma nära innan mördaren slår till igen – men till vilket pris?

Samtidigt jagar en man sanningen om en olycka som skedde flera år tidigare. Men vem är han? Och vad är det som han så desperat söker efter?

Jägaren är en spänningsroman i högt tempo, om kärlek och förlust, och om hur långt vissa personer är villiga att gå för att nå fram till sanningen.

Jägaren är den andra delen i Segerserien.

”Boken är lättläst, spännande, har ett bra flyt och är en riktig bladvändare. … Betyg 5 av 5.”
– Evasbokhylla

”Läste hela boken i ett svep, då den har så bra driv i sig. Avtrycket i deckargenren är nu stadigt förankrat med en sån bra uppföljare som Jägaren är! Andra deckarförfattare får se upp framöver! Kamilla har lyckats skriva en riktigt spännande bladvändare igen!”
– Villivonkansbooks

”‘Jägaren’ har ett väldigt bra driv, den är snabbläst och har en galet jämn spänningsnivå. I stort sett kastas man direkt in i en intensiv handling och sedan är det spännande till sista sidan. Jag läste ut den på bara några timmar, vilket är ett bra betyg! Kamilla Oresvärd är ett namn att titta efter framöver, jag ser redan fram emot mer!”
– Oliviasdeckahylla

Jägaren är en högst trovärdig, välskriven kriminalroman med bra dialog och driv i språket. Stina Seger och hennes team framstår som mycket mänskliga poliser och boken är en riktig bladvändare med en spännande, ganska oväntad upplösning.
-
Elisabeth Brännström, BTJ nr 22, 2017